fredag 20 februari 2009

Come out and play.

Jag tycker det är otroligt kul när jag kan låtsas vara en jätte. Varenda gång jag håller i någonting som är som en liten kopia av något som brukar vara större så går jag in i rollen som jätte.

Det började antagligen med de små flygplans coca-cola burkarna som kompisar sparade på (va var grejen med det egentligen?). När jag höll i en sån där liten burk så kände jag mig alltid stor och mäktig. Detta fortsatte under min uppväxt och jag tycker fortfarande det är otroligt roligt att äta minimajs, dricka vatten ur shotglas, använda rese tandkräm ur små tuber. Allt sånt får mig att känna mig gigantisk! Jag har ett sånt där litet kassettband som man har till diktafoner (och förr i telefonsvarare) här hemma, det kan jag kliva runt med i lägenheten i flera minuter och låtsas vara jätte.

Dessa lekar är inget jag direkt skäms för, men det är inte heller något man stolt visar upp. Jag har träffat många personer som är fascinerade av miniatyrer, men inte på grund av att miniatyrerna får hon eller han att känna sig större.

Men idag såg jag henne. Vid kassan på Willys. En till låtsasjätte! En som vågar leva ut sina lekar. Hon vågar leka jätte bland folk! Va otroligt befriande!




4 kommentarer:

Anonym sa...

haha fan vad skön tjej som inte skämms! =D, kul att du fick en smyg bild på henne =P
tack för blogg kommentaren. känner du mig eller? :)

Anna sa...

Jag skulle nog snarare tro att hon vill göra ett statement. HANDLA MINDRE! Bidra inte till konsumtionssamhället! Jag menar, det går ju inte ner lika mycket i de där dvärgvagnarna... Såg du om hon körde ekologiskt?!

Cornelia sa...

Ha, och jag som trodde att jag var lite småsjuk i huvudet när jag går omkring och studerar folks inköp, men du drar det hela ett steg längre.

Anonym sa...

Har samma böjelse fast tvärtom. Jag älskar att hälla upp en tallrik cornflakes ur en 5 kg kartong.
låtsas att marchallen är ett värmeljus.
osv...

/Roland