Igår slog det mig. Jag lyssnar på hårdrock på samma sätt som många lyssnar på hiphop. Jag har alltid stört mig på människor som ska förlöjliga hiphop. Människor som ironiskt drar någon kommentar om hur "otroligt gansta' " Jay Z är klarar jag inte av. Det är patetiska människor som inte kan identifiera sig med hiphopen som skrattar åt den.
Jag tycker att hårdrocken jag lyssnar på är skrattretande. Detta beror på att jag har så otroligt svårt att relatera till texterna. Jag känner mig inte speciellt "Hellbent for Leather". Jag har aldrig åkt motorcykel ner för the strip och letat efter Girls! Girls! Girls! och jag har aldrig känt ett behov av att "drink to the Brothers Of Metal". Detta ligger så långt ifrån min verklighet och är så hårdrocksklyschigt att det blir en parodi på sig själv.
Hiphop blir aldrig parodi för mig, när 50 cent sjunger om bitches, bling och vapen så kan jag... ehh... verkligen relatera till mitt eget liv...
2 kommentarer:
trodde att diu bara lyssnade på svart musik...
Det du beskriver känns väldigt overkligt för mig för jag har mer en en gång känt igen mig i "kick in the teeth" och ett fler tal andra låtar men aldrig känt för att "drop it like it's hot " och jag gillar hur du beskrev det för jag har aldrig förståt hur nån kan identifiera sig med rapp och hipp hopp även fast jag ville . och om man ska lyssna på hårdrock så bör man ju undvika glammmrocken den är ju mest pinsamm!!vanhalen är dock bra.
Skicka en kommentar