Förlovningen!

Det är helt underbart med Viktoria och Daniels förlovning. Helt fantastiskt.

Jag är republikan och tycker att hela kungahuset ska avskaffas. Men det finns en sak som skulle kunna ändra min åsikt och få mig att uppskatta Kungen. Det vore om Kungen började uppträda som en Kung! Jag tror inte jag har sett Carl-Gustaf i krona en enda gång?!

Men de som lider mest i allt detta är barnen. Kan du tänka dig en liten grekpojke som ska åka iväg till flygplatsen och titta på när Den Svenske Kungen kommer till landet. Kungar och Drottningar är något som för honom bara förekommer i sagor. Men idag ska pojken äntligen få se en Kung på riktigt! ...och ut kommer en vanlig 60 something man i kostym?

En mantel och en spira? Skulle det vara så farligt? Det minsta man kan begära är väl att fyra dvärgar bär runt honom i en tron iallafall?

Det enda hoppet jag ser i kungahuset är att man kan lita på att den dagen då Kungen börjar bli lite senil så kommer det deklareras krig till höger och vänster. Det känner jag på mig att han är kapabel till.

Cause im a hiphopper, yes I am.

Jag har lyssnat mycket på hårdrock den senaste tiden. Det är Accept, Mötley Crüe, Manowar och Judas Priest. Gärna lite för högt i hörlurar. Detta känns oväntat. Visst, jag har på något sätt genom kompisar och min bror växt upp i utkanterna av hårdrocken men det blev aldrig riktigt min grej. När jag nu lyssnar på hårdrock så gör jag det med ett leende på läpparna. Jag finner någon form av underhållning i de stenhårda riffen och falsetterna.

Igår slog det mig. Jag lyssnar på hårdrock på samma sätt som många lyssnar på hiphop. Jag har alltid stört mig på människor som ska förlöjliga hiphop. Människor som ironiskt drar någon kommentar om hur "otroligt gansta' " Jay Z är klarar jag inte av. Det är patetiska människor som inte kan identifiera sig med hiphopen som skrattar åt den.

Jag tycker att hårdrocken jag lyssnar på är skrattretande. Detta beror på att jag har så otroligt svårt att relatera till texterna. Jag känner mig inte speciellt "Hellbent for Leather". Jag har aldrig åkt motorcykel ner för the strip och letat efter Girls! Girls! Girls! och jag har aldrig känt ett behov av att "drink to the Brothers Of Metal". Detta ligger så långt ifrån min verklighet och är så hårdrocksklyschigt att det blir en parodi på sig själv.

Hiphop blir aldrig parodi för mig, när 50 cent sjunger om bitches, bling och vapen så kan jag... ehh... verkligen relatera till mitt eget liv...

Källkritik på universitetsnivå.

Samtal mellan mig och Johannes i min soffa. 04.05. 8 timmar innan tenta inlämning.

Erik - Ska du ha med den där hemsidan i din källförteckning?

Johannes - Ja...

Erik - Den andra sidan också?

Johannes - Nej, rubriken "Semiotics For Beginners" uppskattas nog inte av herr doktorand.

Erik - Men denna skiten har du väl också bara googlat fram?

Johannes - ...det är iallafall en pdf.

Dygnsrytm.

Jag fick ett sms idag: "Uppdatera bloggen!"

Nueva Estocolmo uppdateras regelbundet, problemet är att jag har "vänt på dygnet". Det är först vid 21.00 min hjärna kickar igång på allvar.

Ni får se min blogg lite som ett amerikanskt jippo (typ oscarsgalan, valet eller super bowl). Vill man ha det allra senaste från Nueva Estocolmo får man sitta uppe hela natten och trycka F5.

Men jo, jag inser problematiken med att ha en onormal dygnsrytm. Men det har gått så långt nu så att det känns som att den enklaste lösningen är att emigrerar till New York och på så sätt komma rätt igen.

Päron och Äpplen

Aftonbladet publicerar en artikel om två epa-losers i värmland som ska spela balla på klassfotot. Dom kränger på sig två urtvättade t-shirts med obcena tryck och ställer sig lite extra bredbent innan dom lägger upp en snus.

Innan katalogen går i tryck granskar rektorn bilderna. Han anser (så klart) att tröjorna är stötande och att de ska retuscheras. Detta sker.

När Sebbe och Larsa (som dom förmodligen kallas) upptäcker censuren ringer de Aftonbladet för att gråta ut. Tar aftonbladet sitt ansvar och rapporterar sakligt och korrekt om händelserna? Nej. Man lyckas däremot få ur sig årets kanske mest bisarra jämförelse:

Tänkvärt.

"Ingenting är för människan så svårt att uthärda som ett liv utan uppgifter och mål."
- Blaise Pascal

Denna veckas Tänkvärt handlar om Arbete. I dessa tider av Utbrändhet är det lätt att gå på allt prat om att hitta Balans mellan Arbetet och Fritid. Den person som försöker intala dig att detta är säkerligen bara ute efter ditt eget jobb.

Du får säkert ständigt höra av vänner och familj vikten av en hälsosam inställning till Arbete. Men den mest hälsosamma inställningen måste väl ändå vara strävan efter att få behålla sitt jobb? Slå upp närmaste tidning eller sätt igång TVn och lyssna på rapporterna om Varsel och Finanskris. Titta på ångesten i den varslade Volvoarbetarens ögon. Lägg märke till tåren på den arbetslöses kind. Anser du dig har rätt att gå hem från jobbet bara för att hämta dina barn på dagis i tid? Det värsta som skulle kunna hända är att du ligger på din dödsbädd och tänker att du skulle kunnat jobba mer!

Det enda som kan ge dig framgång här i livet är hårt Arbete. Du kommer inte få något gratis här i livet. Det gäller att kämpa!

Låt mig ta ett exempel som visar på hur långt arbete kan ta dig i livet. Det finns en liten pojke i Indonesien, han heter Gittaf. Gittaf har en dröm i livet, han vill en gång bli miljonär. Varje dag tänker han på sitt livsmål. Beslutsam som han är får han redan vid 8 års ålder anställning vid en fabrik i Indonesien. Gittaf är flittig där han sitter och syr gympaskor. För varje stygn han syr tänker han på sin dröm. Sin miljonärs dröm. Medellönen i skofabrikerna i Indonesien är 1.10 per timme. Gittaf är inte sämre han. Han har flinka små fingrar och klarar av att sy många skor på en dag. Ibland sticker han sig på den vassa nålen, men Gittaf klagar inte. Han får betalt och drömmen om den där millionen hägrar vi horisonten. Han tänker att för varje sula han sätter fast kommer han närmare sin dröm. Gittaf vill inte slösa någon tid på Raster eller Toalettbesök.

Om Gittaf ska nå sitt mål i livet så behöver han jobba 15 timmar per dag, 365 dagar om året i 166 år.

Du ser! Vi kan alla nå våra drömmar bara vi Arbetar hårt!

Nu tar vi Schyffert!

Jag har nu i en vecka legat och nosat på Henrik Schyffert på Bloggtoppen. Förra veckan var det bara några få unika besökare mellan Nueva Estocolmo och Schyffert. Det skulle vara en dröm för alla oss på Nueva Estocolmo redaktionen om vi denna veckan kunde gå om Henrik i statistiken. Vi tror det är möjligt med din hjälp.

Du läser uppenbarligen redan Nueva Estocolmo så därför vill vi uppmana dig att INTE logga in på Henrik Schyfferts blogg denna vecka!

Det skulle vara en otrolig solskenshistoria/american dream/david vs. goliat om vi blir större än en av sveriges främsta komiker!

(det faktum att Henrik inte har skrivit ett inlägg på nästan ett år är lovande inför detta projektet, det är i princip ett lik vi ska slå)

Vägen hem.

Har precis kollat på andra avsnittet Vägen Hem på TV4. Det var länge sedan det gjordes så här dålig TV i Sverige skådespelarinsatserna är under all kritik. Och storyn är inte jätte trovärdig heller. En frikyrkopastor lyckas övertala sin barnficka/älskarinna genom anonyma SMS (som ska komma från gud) att skjuta pastorns fru. Detta händer samtidigt som Pastorn har ännu en älskarinna. Men hallå... kom igen.

Måste allting jämt vara så verklighetsfrämmande på TV?

Först.

Aftonbladets rubrik på nöjessidorna imorgon:

STOR SLUM!

Kom ihåg vart ni läste det först.

Coolt/Ocoolt.

Det är underligt hur vissa namn kan låta så sanslöst coola när de uttalas i TV men när man sedan läser namnet i rutan så är det fruktansvärt ocoolt.